Jetset-svenskarna har nått nirvana

Låtom oss inleda historien så här. Året är... öh. Oklart förresten, men undertecknad går i alla fall i cirkus tredje, fjärde klass. Den stora bomben slår ner att McDonalds ska öppna i Söderhamn. Efter alla magiska resor till Ikea i Gävle, vår närmsta möjlighet att få sig ett Happy Meal, ska vår lilla stad äntligen få en egen Donk. Hela min vänskapskrets är i extas. Då kommer den stora kallduschen. Jag ska åka till Grekland helgen när Söderhamns eget hamburgermecka slår upp portarna. Besvikelsen är enorm.

Jag tror att det är vid detta tillfälle mitt stora behov av att hävda mig i McDonalds-sammanhang börjar. Någonstans hör jag ryktet att Söderhamns McDonalds-skylt är Sveriges högsta. I dag har jag ingen aning om var den informationen kommer ifrån, men av någon anledning har jag fortsatt att gå runt och proklamera att den faktiskt är högst. I dag kan jag faktiskt erkänna att jag är ganska övertygad om att detta inte stämmer. Men hur som helst har detta skryt lett till att de flesta jag känner numera skickar ett sms när de åker förbi McDonalds i Söderhamn. Ryktet har dock eskalerat så sms:en brukar lyda ungefär: "Åker förbi världens högsta McDonalds nu".

Nu kanske ni undrar varför jag berättar den här historien på vår road trip-blogg. Och det ska jag förklara nu. I dag har vi nämligen varit med om en extraordinär upplevelse i McDonalds-mått. Vi har besökt staden Sedona, Arizona, som förutom att den har en massa röda bergstoppar som förgyller området har något alldeles unikt. När McDonalds öppnade i Sedona tyckte bygden inte att skylten passade in i stadsbilden. Detta innebar att kedjan var tvungen att byta färg på loggan. Så här mina damer och herrar kommer en bild på Jetset-svenskarna framför världens enda McDonalds-skylt som inte är gul.

Jetset-svenskarna framför världens åttonde underverk
– den turkosa McDonalds-skylten i Sedona.

/Skölden

Lite sol, lite kyla och lite naket

Uppdaterad resrutt på ett ungefär.

När väskan packades inför resan tänkte en något storstadsskadad och naiv Sköld: "Äh, jag skiter i vinterjackan, det lär ju inte bli kallare än vad det är i Stockholm nu". Och även om vi under hela resan befinner oss på sydligare breddgrader så tog jag inte riktigt med höjdskillnaderna i beräkningen. Så fort vi lämnade shorts och linne-tempererade sunkstaden Odessa, Texas och rullade in... eller snarare upp i New Mexico, så blev det svinkallt. Men jag tackar mina köldtåliga Sköld-gener och embracar New Mexico i skinnjacka och scarf. Gott nog, för New Mexico kickar rätt mycket ass med alla andra stater so far om man bortser från temperaturen.

Första dagen tog vi sikte mot Alamogordo. Vad kartan inte riktigt kände för att tala om var att vi för att komma till vårt mål var tvungna att klättra upp för Sacramento Mountains. Lägligt nog var det dessutom snöstorm i hela södra New Mexico. Men vi överlevde och checkade in på ett motell med den här trevliga utsikten.

Sen gick vi och la oss och hoppades på solsken trots domedagsprognos med ännu mer snökaos. Först såg det lovande ut, men efter det trevliga men något regniga besöket på White Sands - ett gigantområde med bara vit sand i alla riktningar, så slog snökaoset igång igen lagom till nästa bergsklättring. Väl framme i varma källor-staden fd Hot Springs som bytt namn till det något lustiga Truth or Consequences så hyrde vi en varm källa för en timme och smälte snöäventyren. Och även om privatpool med utsikt över Rio Grande och snötäckta berg är rätt så episkt så tänkte Jetset-svenskarna direkt att "Vafan, det är ju ingen äkta hot spring om man inte hajkar ut till en riktig i skogen". En liten resort kan väl vilken svennebanan som helst checka in på. Så några timmar i bilen senare befinner vi oss i Santa Fe, vår bas i jakten på källorna. Utrustade med de givna hajkarkläderna skinnjacka, scarf och converse för moi och det något mer friluftiga Fjällräven-stuket för Niklas rullade vi upp i bergen mot Jemez Springs och gav oss ut i skogen.

Enligt New Mexico state law är nakenbad i källorna strikt förbjudet, dock väldigt vanligt. Och väl framme vid källan hittar vi såklart en naken hippie. För att inte förolämpa bergshippien och av den givna viljan att bryta mot lagen var ju även Jetset-svenskarna tvungna att dumpa paltorna. Trots ofrivilligt hippiesällskap så har jag nog inte varit med om många naturupplevelser som klår att kliva ner i en varm pool mitt på ett kylslaget berg på 3000 meters höjd med utsikt över en stor jävla dal mitt i ingenstans,

I övrigt så har vi i Santa Fe hunnit med att dricka öl med George Bushs barnvakts son, som var mycket trevlig och delade med sig av infon att hans mamma tappat unge herr George på huvudet ett antal gånger under uppväxten. Dock verkade marine-veteranen bli något förlämpad efter Niklas fråga om han tjänstgjort i Irak. Tydligen ett känsligt ämne. Men innan dess hann vi bli bjudna på öl. I princip som att Bush himself bjudit oss känner vi givetvis. Och vi behöver ju fler kändis-sights att lägga till listan som hittills sträcker sig till Nelly, Usher och gråhåriga snubben från Mad Men, Sex and the City och Desperate Housewives, som vi en googling senare identifierat som John Slattery.

Sacramento Mountains levererar snö, is och blåst från ingenstans.

Niklas och bergen.

På sandsafari runt White Sands national monument & missile range.

Och i en stor sandlåda blir man barn på nytt.

Och varför inte visa sin tro genom att rita med tuschpenna på huset.

Ibland kan de i alla fall skylta i det här landet. Men oftast inte.

Gigantfält dyker upp mitt bland bergen.

Ordinär vy från bilen i New Mexico.

Bryter mot lagen i New Mexicos natur.

I princip stup alldeles bredvid vägen.

/Skölden

Ur askan i elden

Efter en storm trodde vi moder jord gett oss sitt värsta, vi trodde med stor sannolikhet fel. Precis där vi är nu befinner sig nämligen också USA:s alla varningar för oväder för tillfället. Ett stormsystem avklarade vi i dag när vi befann oss drygt 2 500 meter över havet. Från att i går iklätt oss linne och shorts fick vi nu ungefär 1-1,5 decimeter snö på några timmar när vi reste genom Cloudcroft.

Och imorgon varnar de som sagt för fortsatt frusen nederbörd. Jaja, vi siktar mot vit sand och sedan varma källor ändå.

Först lite charmigt snöfall, ingen fara. Vi kör sakta så går det bra.

Sen blev det struligare.

Så här såg det ut när stormen dragit förbi.

När vi efter några jobbiga timmar sammanfattade dagen med lite spänningshuvudvärk och stela axlar efter att ha kramphållit ratten var vi dock mycket nöjda, allt hade ju gått bra och vi hade fått se otroligt storslagna berg. Samt fått lite julkänsla förstås!

/n

Trevlig första advent på er! - s&n

Boyz'n'the hood

Chillar courtside i Big Springs, Tx

Jonas Jerebko må vara förste svensk i NBA men Sköld-Eriksson är nog nästa stora grej i basketsverige. I dag kastade vi lite med trasan och sköt några hoops när absolut ingen började "cause trouble in our neighbourghood". Big Springs var rätt öde och hade plockat ner skylten, bokstavligt talat. Precis bredvid vår korg låg nämligen gigantiska plåtbokstäver som vittnade om forna heydays...

Men vi rockade ballparken ändå.

Nu sover vi i Odessa, USA:s sorgligaste stad just nu. Bara oljeborrtorn, pumpar och mörka gator. Men sedan smäller det: Hej då Texas - hej New Mexico.

/n

Först dominerade jag medan Skölden vilade i värmen...

Sedan blev det match med vaket försvar och knivskarpt anfall...

Sedan fick Skölden visa sina gamla basketskillz ensam på banan.

Naturporr-dagen 2009 eller i Tonkawaindianernas fotspår

Efter Thanksgiving-firandet beslutade vi oss för en dag in the wild. Första stoppet blev Barton Springs några miles från vårt hostel.
– Jag vill bara bada, nu, förklarade Stefan upprepade gånger kvällen innan.

Naturligtvis var torsdagens stekande gigantiska Texassol borta men temperaturen låg ändå runt stadiga 17-18 grader. Men i det porlande källvattnet var temperaturen runt 20, som det har varit ända sedan Tonkawaindianerna renade sina kroppar och själar i det helande vattnet för... ja svinlänge sedan i alla fall.

Otroligt skönt ända tills det var dags att kliva upp igen.

Utsikt från badpölen - natur och the big city i samma simtag.


Glada badpojkar som inte börjat frysa än.

Det helande vattnet gav Stefan nya krafter. Dessa använde han
till att göra sin egen snabbtolkning av första Rocky-filmen.

Efter att ha avklarat det första av de fyra elementen gav vi oss ut för att beta av de återstående tre - jord, eld och luft - i en och samma smäll. Därför besökte vi platsen med det fantastiska namnet "Enchanted rock". En stor jäkla stenkulle med en 360 graders scenic view över Texas hill country.

Människor har vallfärdat till kullen vars högsta punkt befinner sig drygt 550 meter över havet i mer än 11 000 år. Även här är det Tonkawaindianerna ligger bakom legenden. De trodde att berget var levande och när en conquistador flydde från dem och försvann in i området uppkom sägnen om den vita mannen som slukades av berget. Indianerna utgick då från att han förhäxade berget och att de knakningar och knarr stenen gav i från sig var dessa besvärjelser.

Själv säger den spanske erövraren:
– När berget svalde mig blev jag ett med de många andar som förhäxar det här området.
Geologer däremot förklarar att ljudet uppstår när berget svalnar efter att ha värmts av solen. Såklart en svintråkig förklaring av folk som forskar sten.

Alldeles oavsett så blev vi förtrollade av den nästan sexuella naturupplevelsen av att se solnedgången färga det kuperade ökenlandskapet i eld.

På väg upp, det är tre gånger brantare än det ser ut.
Därav de andfådda jetsetarna.

Så här ser det ut åt ett håll med okända människor och stenar
– som mystiskt nog inte har rullat ner för berget.

Den stora naturälskaren Stefan skydde inga medel i jakten på att föreviga det
strålande vackra vi hade framför oss.

Så här kul kan man ha med tusentals år av
erosion, sluttande berg och självutlösare.

Så här avslutade vi dagen. När vi gick ner för kullen kändes det som att vi bestiget ett berg.

/n

Thanksgiving-debaclet och två homos i Texas

Ja... Thanksgiving gick ju sådär. Trots ihärdig jakt på det genuina firadet slutade det med en asocial tillställning på vårt hostel i Austin. En timme efter utsatt tid satt jag fortfarande och väntade med höga förhoppningar på den annonserade feasten. Niklas hade sedan länge gett upp och gett sig ut i löpspåret i stället.

Men skam den som ger sig. Till slut dukade hostelkvinnan fram the whole shebang - kalkonen, stuffingen, moset, cranberrysåsen, gravyn osv. Tyvärr tog det slut på tio sekunder. Och eftersom jag inte hade ork att tränga mig in det inbitna sociala hostelgänget, så slog jag mig ner med de två modesta tyskarna och åt min lilla kalkonbit under pinsam tystnad. Inombords grät jag över det uteblivna kärnfamiljsfirandet. Men det var i alla fall gratis. Klen tröst dock.

Men Jetset-svenskarna kan i alla fall konstatera att Austin är en kvalitetsstad. Även om Thanksgivinghelgen gjorde att ganska få rörde sig på gatorna så var det lätt att greppa att vi hamnat i en stad med 200 musikscener och flest barer per capita i USA. Vi tog det dock rätt lugnt efter New Orleans-urladdningen. Men utomhusbad i november funkar rätt bra som sysselsättning det med.

För övrigt verkar alla i Texas tro att vi är homosexuella. Eller alla i södern överhuvudtaget. Smala jeans, kavaj och Converse All stars är tydligen inget som den macho lokalbefolkningen sportar. Och här kommer vi dessutom och spatserar runt i likadana kläder. "You guys are so cute in your matching outfits" sa en random kvinna på gatan. Eh... Funderar på att stanna på en Truckdriver Outlet och ge mig själv en södern-makeover, för att se om man smälter in lite bättre.

Folktomt Austin under Thanksgiving-förmiddagen.

Och till slut en idolbild på två matchande svenskar i New Orleans med i tidigare
inlägg nämnda local-sidekick tillika Killer Bob-lookalike i bakgrunden.

/Skölden

Även de bästa av planer...

Tyvärr Granbury. Vi är ledsna Jeffersson, Killeen och Belton – ni duger inte. Ingen av de städer som skulle vara top of the line-ställen där folk vill bjuda oss på Thanksgivingmiddag levererade.
Därför övergav vi den planen och satsar nu på cityslickerserna i Austin.

Förhoppningen är att de bjuder på en riktigt wholesome american thanksgivingfeast i stället. Fingers crossed och allt sånt, nu går vi ut och hittar nya vänner!

/n&s