Tack för allt KIA och LA I embrace thee

Så var man i Los Angeles igen. Efter ett dygn som jag gissar att Niklas skulle beskriva med ord som är för förjävliga för att nämna här. Jag lyckades få min matförgiftning i Atlanta. Niklas har prickat in den nu. Därmed blev dygnet då vi skulle lämna tillbaka vår kära bil inget muntert avsked. Hur som helst så klarade vi av detta utan några olyckor. Det känns tomt utan vår himmelska Kia Sportage som tagit oss över hela landet, men nu sitter vi i alla fall här på vårt hostel på Hollywood Boulevard, och laddar för att göra LA i lite mer än en vecka. Eller i alla fall jag. Niklas är inte riktigt tillbaka i sitt esse än.

I brist på sällskap har jag vandrat längs Hollywood och Sunset solo i den gassande solen ackompanjerad av "Santa Claus is soming to town" som spelas från alla butiker. Det gav mig dock ingen större julfeeling, men det var trevligt ändå. Jag blev förundrad över mitt eget minne när jag såg en tvärgata där vi parkerat bilen under min senaste sejour i LA för ett par år sedan. Tänk att ett stycke asfalt i smeten kan etsa sig fast i detta parkeringsinferno. Sen förundrades jag över vad Rita Hayworth kan ha gjort för ont för att få sin stjärna på en tvärgata till Hollywood Blvd. Det måste ju vara en moviestars värsta antiklimax.

Även om vi inte uppdaterat skiten ur oss den senaste veckan har vi inte suttit stilla och stirrat in i väggen. Vi har bland annat besökt Salvation Mountain och fått en guidad tur av 100-höjdare-token tillika "Into the wild"-kufen Alvin som byggt ett berg av pinnar, bildäck, tegel och målarfärg mitt ute i Kaliforniens öken och fyllt det med bibliska budskap. Alvin var mycket trevlig. Dock rätt enormt senil, så vi fick den guidade turen tre gånger.

Vi stannade även i San Diego tre nätter. Mycket gemytlig stad, även om vi inte riktigt hämtat oss från Las Vegas då och gick i en lite mer lo-fi-lunk än vanligt. Tyvärr visade sig San Diego från sin regnigaste sida. Men vi hann i alla fall vandra lite på stranden, i Balboa Park, gå på oväntat bra konserter med band med löjliga namn - Kill me tomorrow och Tristeza, innan det hela avslutades med en högst minnesvärd löptur genom sådär en 30 kvarter, där vi fick ta skydd under tak varannan minut för att inte spolas bort i regnet. Dock utan värst mycket resultat.

Nu funderar jag mest över om jag ska ta del av några gratisöl (Vårt hostel har tydligen gratis öl som förmån) eller om jag ska undvika det hela och vila upp mig. Niklas har ganska självskrivet valt det senare alternativet.

God is love.

Alvin visade glatt upp sin lya.

Lång, regnig väg hem till hostel.

/Skölden