Livet på vägarna

Resvägen so far

Team Sköld-Eriksson har börjat få lite fart under sulorna och befinner sig nu i Georgia. Förmodligen riktigt riktigt nära Augusta, men det är rätt oklart. Vi är i alla fall på väg till Atlanta och befinner oss nu på motellnatt två, cirka 200 meter från I20 väst. Den här gången på inrättningen med det lockande namnet Econolodge - riktigt dryper av jetsetlivet.

Annars har vi börjat hitta en lunk på vägarna här i de förenta staterna. Upp vid nio och i väg efter dusch och grooming.
Frukosten förvandlas till brunch och sedan rullar vi i sjukt många timmar - i dag har vi avverkat North Carolina, South Carolina och tagit oss in i Georgia. Oftast ser vi lika tunga ut som på bilden här.

Framåt nio-snåret börjar magen kurra och vi hittar absolut inget bra ställe att äta på så det slutar med donken/Wendy´s/motsvarande som serverar något med pommes. Det är det enda som finns efter vägarna och inte är böntacos eller kyckling. Pommes är på intet sätt en njutning längre, vi drömmer om kokt potatis och fräsch pasta.

Efter det hamnar vi matkoma av allt det mättade fettet och whatnot vi stoppar i oss och söker efter tak för natten. Två krav vi har inga knivmördare utanför(Niklas) och internet(mest Stefan) annars är vi öppna. Efter att ha tagit av vägarna vid rätt exit och inte hittat i det kompakta mörker som täcker de områden motellen ryms i under cirka en kvart brukar det lösa sig och vi intar ett rum. I dag har vi flax, ESPN och snabbt internet. Annars verkar det se ungefär exakt likadant ut.

Enda skillnaden i dagens rum är att sängarna står mot andra väggen. Efter lite tv och en delad sexa kvällsöl släcker vi lamporna och laddar för en ny dag.

I morgon räknar vi med basket i Atlanta och en vegetarisk-ekologisk matdag.

Dagens bild:

Ett stort ekollon och vi förevigade med en vältande
kamera och självutlösare i Raleigh - City of Oaks.

För övrigt så har andelen kyrkor ökat stadigt ju längre söderut vi kommit. Kyrkorna kan ibland vara stora som herrgårdar med en stor billboard som säger "Love God first" eller dyligt. Eller så ser de ut som friggebodar med kors på taket. Vi gissar att det finns drive-by-präster som kryssar mellan småkyrkorna och välsignar bygden. Måste vara ett slitsamt jobb.

/n&s