– Jag vill bara bada, nu, förklarade Stefan upprepade gånger kvällen innan.
Naturligtvis var torsdagens stekande gigantiska Texassol borta men temperaturen låg ändå runt stadiga 17-18 grader. Men i det porlande källvattnet var temperaturen runt 20, som det har varit ända sedan Tonkawaindianerna renade sina kroppar och själar i det helande vattnet för... ja svinlänge sedan i alla fall.
Otroligt skönt ända tills det var dags att kliva upp igen.
Utsikt från badpölen - natur och the big city i samma simtag.
Glada badpojkar som inte börjat frysa än.
Det helande vattnet gav Stefan nya krafter. Dessa använde hantill att göra sin egen snabbtolkning av första Rocky-filmen.
Efter att ha avklarat det första av de fyra elementen gav vi oss ut för att beta av de återstående tre - jord, eld och luft - i en och samma smäll. Därför besökte vi platsen med det fantastiska namnet "Enchanted rock". En stor jäkla stenkulle med en 360 graders scenic view över Texas hill country.
Människor har vallfärdat till kullen vars högsta punkt befinner sig drygt 550 meter över havet i mer än 11 000 år. Även här är det Tonkawaindianerna ligger bakom legenden. De trodde att berget var levande och när en conquistador flydde från dem och försvann in i området uppkom sägnen om den vita mannen som slukades av berget. Indianerna utgick då från att han förhäxade berget och att de knakningar och knarr stenen gav i från sig var dessa besvärjelser.
Själv säger den spanske erövraren:
– När berget svalde mig blev jag ett med de många andar som förhäxar det här området.
Geologer däremot förklarar att ljudet uppstår när berget svalnar efter att ha värmts av solen. Såklart en svintråkig förklaring av folk som forskar sten.
Alldeles oavsett så blev vi förtrollade av den nästan sexuella naturupplevelsen av att se solnedgången färga det kuperade ökenlandskapet i eld.
Människor har vallfärdat till kullen vars högsta punkt befinner sig drygt 550 meter över havet i mer än 11 000 år. Även här är det Tonkawaindianerna ligger bakom legenden. De trodde att berget var levande och när en conquistador flydde från dem och försvann in i området uppkom sägnen om den vita mannen som slukades av berget. Indianerna utgick då från att han förhäxade berget och att de knakningar och knarr stenen gav i från sig var dessa besvärjelser.
Själv säger den spanske erövraren:
– När berget svalde mig blev jag ett med de många andar som förhäxar det här området.
Geologer däremot förklarar att ljudet uppstår när berget svalnar efter att ha värmts av solen. Såklart en svintråkig förklaring av folk som forskar sten.
Alldeles oavsett så blev vi förtrollade av den nästan sexuella naturupplevelsen av att se solnedgången färga det kuperade ökenlandskapet i eld.
På väg upp, det är tre gånger brantare än det ser ut.Därav de andfådda jetsetarna.
Så här ser det ut åt ett håll med okända människor och stenar
– som mystiskt nog inte har rullat ner för berget.
Den stora naturälskaren Stefan skydde inga medel i jakten på att föreviga detstrålande vackra vi hade framför oss.
Så här kul kan man ha med tusentals år averosion, sluttande berg och självutlösare.
Så här avslutade vi dagen. När vi gick ner för kullen kändes det som att vi bestiget ett berg.
/n
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar