Strandliv

Efter en regnig avfärd från Montgomery, AL, och några timmar på vägen passade jag och Stefan på att stanna vid Floralas vackra sjö för att kasta lite med lädret vi inhandlat på Walmart. Efter några kast började vi känna oss som riktiga qb:s men precis när Sköld fumblar en macka kommer ett par medelålders hemmafruar promenerande längs sjöstråket:
– You should have got that one, säger en av dem.

Trots den tuffa starten visar det sig att damerna är riktiga soccermoms, trevliga sådana. Först upplyser de oss om att vi bara är tre kvarter från Florida och sedan ger de oss ett hjärtvärmande avsked.
– Have the best day!
– God bless you.

Welcome to the sunshine state, sa skylten och Florida levererade direkt. Efter lite körande genom statens högsta punkt och lite skog tog sig apelsinland ordentligt. Vi hittade till kitschiga Ft Walton beach och en episk strand. Sanden var mer potatismjöl än finkornig sten.
– Det är som smulpajsdeg, massa smör och mjöl liksom, tyckte Stefan.

Mellan pelikan-fotande (Stefan) och sanddynshoppande (jag) hittade vi lite tid för eftertanke.

Tänkarhattarna på.

Men innan vi hittade till vårt lilla smultronställe längs den mexikanska gulfen träffade vi en genuin beachbum. Efter timmar bakom ratten var jag överlycklig över att hitta ett restroom precis bredvid parkeringen, tyvärr var jag inte ensam om den lyckan. I handikappbåset hade en man gjort sig fruktansvärt bekväm. När jag kommer in hälsar jag och tycker det känns lite konstigt att det står en cykel och ligger massa kläder inne i båset. Efter att jag ordentligt låst in mig med min toa låser han in sig och börjar böka med cykeln innan han tar sig till sin favoritplats i hans lilla krypin - porslinsskålen. Där släpper han lös totalt vilket ger mig lite blyg blåsa. Trots en viss kissnödighet lyckas jag fånga Sköld när han posar framför gulfens finest view.

As the waves rolled in and the wind played with my hair I felt complete.

Sanden mellan tårna, det varma vattnet och känslan av solsemester-på-riktigt fick mig mer att jubla än att indieposa.

Barfota och sandstrand får mig alltid att fira.

Efter det styrde vi kosan tillbaka mot Alabama och den lilla kustpärlan Daphne där vi nu spenderar natten, vi tog vägen längs med gulfkusten och så här kan det se ut när man ska ut på 98:an västerut i solnedgången.

Trots varningsskyltar kände vi oss trygga och glada.

/n